En slant för dina tankar!
Ta det här med att tona håret till exempel. Man kastar en hastig blick backspegeln och tycker att rötterna börjar synas lite väl mycket för att man ska trivas med det; Hmm borde nog slänga i en ny toning till helgen... jag tar nog samma igen... måste skaffa en fultröja som det inte gör något om man fläckar ner... (Phuh nu är det bara två mil kvar!)... Rött förresten, det hade jag ju sist... jag borde våga lite mer...
Två minuter senare; HA! Jag borde egentligen ha svart hår! Hmm svart med röda ränder, på tvären hehehe. Undrar om mamma minns den där killen med spikfrisyren vi såg när jag var liten... spikar förresten, undrar hur jag skulle se ut som punkare?! (Vad håller den där långtradaren på med egentligen? Är han full eller?!) Japp där har vi det - jag byter stil och blir synthare, komplett med lång svart rock! Dom kommer sätta kaffet i vrångstrupen när jag snubblar in på kundbesök "frust frust". (FAN jag borde nog ha svängt av där!)
Ytterligare två minuter senare; Men vänta lite - dog inte synthen ut på typ 80-talet?! Vilka lyssnade man på då... Depeche Mode, Eraser... Erasure... vad det var de hette nu igen? Jag måste köpa en dricka på nästa mack.
Tre minuter förlöper med total blankhet i hjärnan och sedan; Jag tror att jag slänger i lite mahognyfärg till helgen.
AAAAAAAHHHHHHH!!!!!!
Nu måste jag klaga innan jag spricker. Jag är så djävulskt less på att behöva bråka på X-et för att få dagis- och skolinformation som kommer på "hans" vecka. Under ett års tid har jag frågat, bett, tjatat att han ska maila över eller ringa och berätta så att jag också vet vad som händer men det har varit si och så med responsen.
Tillslut gav jag helt enkelt blanka f-n i det och gick direkt till personalen, sa som det var och bad dem att ge mig kopia på den informationen som varit på "hans" vecka när det blev "min" vecka. Det var si och så med responsen.
Så idag bad jag uttryckligen att han skulle maila över all information han fick eftersom det var sonens första dag i ettan och jag kunde inte vara med eftersom idag också var min första dag på jobbet. Kommer hem här för en liten stund sedan (klockan är nu 22), kastar mig över datorn för att läsa men.... inget mail!!
Ser att x-et är online på msn så jag frågar varför jag inte fått mailet än
Svaret lyder;
-Jag har pratat med en tjej en timme (dvs chattat med... genom datorn... via vilken han skulle maila...)
OCH?! ?! Jag bryr mig inte, det tar typ tre minuter att skanna in och maila över. Skärp dig och håll din del av överenskommelsen så behöver vi inte bråka om skitsaker!!!!
.
Barn är påhittiga saker hihi
.
En liten snarkofag om jag får be
Hon var ganska trött ikväll efter att ha kalasat hela helgen. Smulan fyller 3 år på tisdag så nu har det varit fest. Nu i helgen var det morföräldrar, moster, morbror, farbror och kompisar som grattade. Hon fick många jättefina presenter, men favoriten var nog den från moffa, en My little pony bebis som pratar och blir sjuk.
Tänk om det hade funnits sån när jag var liten... jag hade aldrig lagt den ifrån mig, eller hur mamma? =)
.
Taskig tajming!!!
Jag ville så gärna vara med honom den dagen för den är som en milstolpe i hans liv
ÅÅÅh mammas hjärtesmurf, förlåt!!!
.
Checklista inför badutflykt
Badshorts till W
(- Jag vill ha de med dödskallen på!)
Baddräkt till J
(Shit jag måste raka benen, det är typ 4 mm... hmm jag rakade ju härom dagen...)
Bikini till mig (... eh jag tar nog den som är som ett badlinne istället)
Armringar till ungarna
(Hjälp jag måste ta bikinilinjen också!)
-MAMMA! Får jag ta med min monstertruck?!
-STOPP de där bullarna är till stranden! Nej J du ska INTE ta med din kudde!
Hmm få se nu, där är de kalla pannkakorna och drickan.
-Ska vi ta med vattenmelon också ungar? -JNAEJAGSKAVILLINTEHAJAGVILLHAMENDÅ!!!
-Vänta lite, mamma kan inte alla-i-mun-på-varandra-språket så en i taget tack.
Melonskivor alltså
(Men hur fan är det möjligt att pubishåret kan växa ända ner till knät?!)
Hmm det känns som om jag har glömt något...
Filt att sitta på
Muggar
Solkrämen
(-Kom ungar så jag får smörja in er...
-Men jag har redan solkräm!
-Va?!
-Ja pappa smorde mig i förrgår
-... som sagt, kom så får jag smörja in dig hjärtat... J du får INTE spola ner toarullen)
(GAAAH jag ser ut som en urskog under armarna. Är jag den felande länken mellan apan och människan helt plötsligt?!)
Bilnycklar, ungar, badväskan och picknickbagen
-Oh ouch inte knuffas, nej vi kan nog lämna fjärilshåven hemma... nej det är bara 5 minuter till badet så du behöver inte spela Nintendo... J släng INTE grus på gräsmattan... ja ja ta foppatofflorna istället... vänta fan jag glömde stänga kylskåpet...
- UÄÄÄÄH J har bajsat
-Mammi det har kommit BAJSkluuuttar! Bajsköttbullar... bajs... baaaaajsssskoooorv
Fram med nycklar, av med larmet, ner med skötbordet, fan våtservetterna är i väskan, byta blöja, upp med skötbordet, på med larmet, igen med dörren, in i bilen, äntligen på väg...
NEEEJ nu glömde jag badlakanen i alla fall!
.
Myror i kroppen
Det är som om det surrar i huvudet, en del av mig börjar landa i vad som hänt och en annan del av mig vill inte riktigt förstå. Jag är tung i armarna, dov. Jag upprepar mig tydligen, men jag antar att det är normalt.
Jag är så tacksam för min familj och mina vänner som har ringt, sms:at, kramat och framför allt... lyssnat. Jag är så glad att ni finns!
.
Kejsarens nya kläder?
Jag gillade verkligen mina jeans och det var definitivt en favorit BH. Fan också!
.
Det bara small!
Skadan är det som är markerat med grönt, till vänster om kotan - dvs inåt.
Skriver mer sen, nu ska jag sova en stund.
Kram från en som är tacksam att det gick så bra som det gick!
.
I min kultur...
Idag hände det något speciellt i "akvariet". Det kom in en man som jag träffade redan igår och hjälpte med lite detektivarbete kring hans produkt. Idag skulle jag hjälpa honom med fortsättningen på ärendet. Han var en något kortare, satt man med ett öppet vänligt leende, väldigt ödmjuk och trevlig. Idag hade han med sig frukt till mig som tack! Han sa att i hans kultur (han var från Kurdistan) så visar man sin tacksamhet genom att göra så.
Jag blev så överraskad och glad. En så enkel sak kan vara en så stor gest och ljusa upp hela dagen =)
Länge leve hjälpsamhet!
Jag förståååår hur du har det...
Idag har jag umgåtts med en kompis som (säkert i all välmening) suttit och berättat att nu FÖRSTÅR hon hur jag har det som är ensam. Hennes man reser mycket i arbetet och nu hade hon firat en familjehelg alldeles själv med barnen, alldeles ENSAM. Hon undrade hur jag gjorde för att (underförstått) stå ut.
Eh jaaa du jag kan inte påstå att jag känner mig ensam för vänta nu... oj hoppsan... jag och ungarna har knappt varit hemma på hela helgen utan umgåtts med goda vänner som vi... nämen hoppsan... alltid gör när det är större (eller mindre) helger att fira.
Jag har inte det problemet, alls! BASTA!! Var och en måste själv ta ansvar för det liv man vill leva, vill man inte vara ensam så behöver man inte. Jag har inte tappat några vänner på grund av skilsmässan som säkert är vanligt att man gör. Det är klart att det är lite annorlunda, man blir inte direkt inbjuden på parmiddagar hos nya bekanta men det är ok.
Nej, jag vill här och nu sätta ner foten och säga ett stort, varmt och från hjärtat riktat tack till alla mina vänner som ställt upp efter skilsmässan, men som framför allt visat att S och jag som individer var viktigare för dem än vad vi var som par.
Jag har både familj och vänner omkring mig, så den som kallar mig ensam vet inte vad fan han/hon pratar om!
.
Åh mammas snusmumrik
-Mamma kan vi åka och bada?
-Bara du och jag?!
-Jaaa...
-Klart vi kan =)
Det var så mysigt att min lilla parvel ringde för att han ville att bara han och jag skulle göra något. Självklart mammas snupsis! Bara du och jag hjärtat!
.
Bilar är ett nödvändigt ont
Sist gjorde den det på E4:an på väg mot Stockholm. Det blir en helt annan dimension i bilkörningen när du plötsligt inser att framvagnen och bakvagnen lever olika liv och vill åt olika håll - samtidigt! Jag lyckades ta mig tillbaka till stan på småvägar och kom in till verkstan (underbara Roger på Uppsala Motortjänst - vad skulle jag göra utan honom?!) och var mer eller mindre färdig att strypa min bil med dess egen fläktrem. Lite senare visade det sig att hela bakhjulslagret var av, så jag hade nästan tappat hela hjulet GULP!
Det sista halvåret har min bil drabbats av än det ena än det andra. Ett stag i fram var av, bytt både fram- och bakruta, bytt båda bakhjulslagren, fått diverse lackskador med mera. Jag svär på att jag har bara ansvarat för en av lackskadorna (oj hoppsan stog det en sten där, jädrar).
Sen jag fick körkort har jag kört 5 bilar och ingen av dem, INGEN har ens varit i närheten av de reparationskostnader som denna. Min bil har dålig karma PUNKT!
När jag har börjat jobba ska jag köpa en ny bil och då ska jag elda upp min gamla bil och dansa segerdans runt den som värsta indianen.
.
Nu går flyttlasset...igen!
Nej inte mitt, jag stannar här ett tag till. Nej det är min mamma som är på gång...igen.
Min mamma (som jag älskar stort och varmt) är en infernalisk kvinna. Jag har aldrig träffat en människa så... benägen att flytta! Hon ger ordet rastlös en helt annan innebörd. Hon är den nya tidens nomad och är nu uppe på sin 28:e flytt. Japp du läste rätt, när det är dags igen i augusti så är det den 28:e gången som hon packar ner sitt bohag i kartonger och transporterar dem till en annan adress. Det lustiga i det är att hon de senaste gångerna (läs 5) har sagt att det HÄR är sista gången hon flyttar för nu har hon hittat ett PERFEKT pensionärshem (hon har inte gått i pension än).
Men varje gång så går det drygt ett halvår/ett år och sen kommer det... och det börjar alltid på samma sätt, med en flyktig kommentar om att hon önskar att det vore si eller så. Sen går det ett tag och sen kommer det igen, men då mer som ett konstaterande att så är det och det är ju rakt av inte bra. Det är då vi tre syskon inser att nu är det dags igen... Mycket riktigt, för efter det tar det inte lång tid innan hon börjar se sig om på bostadsmarknaden efter något annat.
Jag har funderat på det här. Jag trodde faktist att det var på grund av att det saknades balkong, eller lägenheten var för stor, eller den var för dyr, eller det saknades hiss eller you name it. MEN lilla mamma nu är jag dig på spåren HA HA! EUREKA!! Det spelar ingen roll var du bor för du kommer alltid att hitta något som gör att det är dags att röra på sig och det är för att du behöver en förändring. Det är nomaden i dig som skriker att det är dags att dra upp bopålarna, för tänk om det finns en oas bakom den där sanddynen som är vackrare, har godare vatten eller fler palmer. Det kan man ju bara inte missa! =)
Jag slår vad om att detta inte är sista gången heller, vi kan ju inte missa att fira flytt nr 30. Nej och jag tror inte att det är slut i och med det heller, jag är övertygad om att efter din död kommer du att hemsöka oss tre ungar ungefär vartannat år och viska;
-Oj hon här bredvid pratar så förfärligt....
-Jag har sett att det borta på östra sidan är en grav ledig nu och den har så fin kantsten...
-Jaha ungar om jag tar kistan så tar ni stenen för den orkar jag inte bära. Talkoarbete...
-Mamma, vi älskar dig men nu börjar de undra varför vi gräver upp här i tid och otid och vid 85 års ålder orkar vi inte mer!
.
.
What goes around comes around
- Men du hörde vad jag sa J...
Då kommer det med vändande post från min lilla 3-åring:
- NÄ du hörde vad JAG sa!
*skratt*
.
