Myror i kroppen

Jag är så rastlös, det kryper innanför skinnet. Idag är första dagen jag är hemma efter olyckan (igår var jag tvungen att åka in till ortopeden för det började göra ont i nacken).

Det är som om det surrar i huvudet, en del av mig börjar landa i vad som hänt och en annan del av mig vill inte riktigt förstå. Jag är tung i armarna, dov. Jag upprepar mig tydligen, men jag antar att det är normalt.

Jag är så tacksam för min familj och mina vänner som har ringt, sms:at, kramat och framför allt... lyssnat. Jag är så glad att ni finns!



.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0