Bilar är ett nödvändigt ont

Det här med bilar är inte min grej, jag älskar att köra bil och gärna fort men i övrigt är det inte min absoluta favoritsyssla direkt. Speciellt inte om de går sönder. Min bil går sönder... ofta.

Sist gjorde den det på E4:an på väg mot Stockholm. Det blir en helt annan dimension i bilkörningen när du plötsligt inser att framvagnen och bakvagnen lever olika liv och vill åt olika håll - samtidigt! Jag lyckades ta mig tillbaka till stan på småvägar och kom in till verkstan (underbara Roger på Uppsala Motortjänst - vad skulle jag göra utan honom?!) och var mer eller mindre färdig att strypa min bil med dess egen fläktrem. Lite senare visade det sig att hela bakhjulslagret var av, så jag hade nästan tappat hela hjulet GULP!

Det sista halvåret har min bil drabbats av än det ena än det andra. Ett stag i fram var av, bytt både fram- och bakruta, bytt båda bakhjulslagren, fått diverse lackskador med mera. Jag svär på att jag har bara ansvarat för en av lackskadorna (oj hoppsan stog det en sten där, jädrar).

Sen jag fick körkort har jag kört 5 bilar och ingen av dem, INGEN har ens varit i närheten av de reparationskostnader som denna. Min bil har dålig karma PUNKT!

När jag har börjat jobba ska jag köpa en ny bil och då ska jag elda upp min gamla bil och dansa segerdans runt den som värsta indianen.






.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0