Jag förståååår hur du har det...
Men vad trött jag blir!
Idag har jag umgåtts med en kompis som (säkert i all välmening) suttit och berättat att nu FÖRSTÅR hon hur jag har det som är ensam. Hennes man reser mycket i arbetet och nu hade hon firat en familjehelg alldeles själv med barnen, alldeles ENSAM. Hon undrade hur jag gjorde för att (underförstått) stå ut.
Eh jaaa du jag kan inte påstå att jag känner mig ensam för vänta nu... oj hoppsan... jag och ungarna har knappt varit hemma på hela helgen utan umgåtts med goda vänner som vi... nämen hoppsan... alltid gör när det är större (eller mindre) helger att fira.
Jag har inte det problemet, alls! BASTA!! Var och en måste själv ta ansvar för det liv man vill leva, vill man inte vara ensam så behöver man inte. Jag har inte tappat några vänner på grund av skilsmässan som säkert är vanligt att man gör. Det är klart att det är lite annorlunda, man blir inte direkt inbjuden på parmiddagar hos nya bekanta men det är ok.
Nej, jag vill här och nu sätta ner foten och säga ett stort, varmt och från hjärtat riktat tack till alla mina vänner som ställt upp efter skilsmässan, men som framför allt visat att S och jag som individer var viktigare för dem än vad vi var som par.
Jag har både familj och vänner omkring mig, så den som kallar mig ensam vet inte vad fan han/hon pratar om!
.
Idag har jag umgåtts med en kompis som (säkert i all välmening) suttit och berättat att nu FÖRSTÅR hon hur jag har det som är ensam. Hennes man reser mycket i arbetet och nu hade hon firat en familjehelg alldeles själv med barnen, alldeles ENSAM. Hon undrade hur jag gjorde för att (underförstått) stå ut.
Eh jaaa du jag kan inte påstå att jag känner mig ensam för vänta nu... oj hoppsan... jag och ungarna har knappt varit hemma på hela helgen utan umgåtts med goda vänner som vi... nämen hoppsan... alltid gör när det är större (eller mindre) helger att fira.
Jag har inte det problemet, alls! BASTA!! Var och en måste själv ta ansvar för det liv man vill leva, vill man inte vara ensam så behöver man inte. Jag har inte tappat några vänner på grund av skilsmässan som säkert är vanligt att man gör. Det är klart att det är lite annorlunda, man blir inte direkt inbjuden på parmiddagar hos nya bekanta men det är ok.
Nej, jag vill här och nu sätta ner foten och säga ett stort, varmt och från hjärtat riktat tack till alla mina vänner som ställt upp efter skilsmässan, men som framför allt visat att S och jag som individer var viktigare för dem än vad vi var som par.
Jag har både familj och vänner omkring mig, så den som kallar mig ensam vet inte vad fan han/hon pratar om!
.
Kommentarer
Trackback
