cohesion

Nej inte mitt, jag stannar här ett tag till. Nej det är min mamma som är på gång...igen.

Min mamma (som jag älskar stort och varmt) är en infernalisk kvinna. Jag har aldrig träffat en människa så... benägen att flytta! Hon ger ordet rastlös en helt annan innebörd. Hon är den nya tidens nomad och är nu uppe på sin 28:e flytt. Japp du läste rätt, när det är dags igen i augusti så är det den 28:e gången som hon packar ner sitt bohag i kartonger och transporterar dem till en annan adress. Det lustiga i det är att hon de senaste gångerna (läs 5) har sagt att det HÄR är sista gången hon flyttar för nu har hon hittat ett PERFEKT pensionärshem (hon har inte gått i pension än).

Men varje gång så går det drygt ett halvår/ett år och sen kommer det... och det börjar alltid på samma sätt, med en flyktig kommentar om att hon önskar att det vore si eller så. Sen går det ett tag och sen kommer det igen, men då mer som ett konstaterande att så är det och det är ju rakt av inte bra. Det är då vi tre syskon inser att nu är det dags igen... Mycket riktigt, för efter det tar det inte lång tid innan hon börjar se sig om på bostadsmarknaden efter något annat.

Jag har funderat på det här. Jag trodde faktist att det var på grund av att det saknades balkong, eller lägenheten var för stor, eller den var för dyr, eller det saknades hiss eller you name it. MEN lilla mamma nu är jag dig på spåren HA HA! EUREKA!! Det spelar ingen roll var du bor för du kommer alltid att hitta något som gör att det är dags att röra på sig och det är för att du behöver en förändring. Det är nomaden i dig som skriker att det är dags att dra upp bopålarna, för tänk om det finns en oas bakom den där sanddynen som är vackrare, har godare vatten eller fler palmer. Det kan man ju bara inte missa! =)

Jag slår vad om att detta inte är sista gången heller, vi kan ju inte missa att fira flytt nr 30. Nej och jag tror inte att det är slut i och med det heller, jag är övertygad om att efter din död kommer du att hemsöka oss tre ungar ungefär vartannat år och viska;

-Oj hon här bredvid pratar så förfärligt....
-Jag har sett att det borta på östra sidan är en grav ledig nu och den har så fin kantsten...
-Jaha ungar om jag tar kistan så tar ni stenen för den orkar jag inte bära. Talkoarbete...

-Mamma, vi älskar dig men nu börjar de undra varför vi gräver upp här i tid och otid och vid 85 års ålder orkar vi inte mer!

.

.